Idag är det Mors dag. En dag som jag normalt brukar vara glad på, blev idag en sorgsen dag. Den första utan dig mamma... Kan inte fatta att den inte var som vanligt och som den ska vara! Jag skulle ha köpt en fin present till dig, köpt blommor och bjudit hem dig på middag. Istället fick jag köpa blommor och sätta på din grav. 20 st rosa rosor fick du som jag vet hade gjort dig glad.

Hade svårt att ta mig därifrån och gick med tårarna strömmandes ner för mina kinder. Kan inte förstå att jag aldrig mer komma få krama dig och säga "Vad skulle jag göra utan dig"? Nu står jag här ensam, utan dig och vet inte vad jag ska göra. Behöver dig i mitt liv, din trygga famn, dina kloka moderliga råd, din hjälp, ditt stöd, din omtanke... ja, allt som du var och gjorde för mig! 

I förrgår var det 4 månader sedan du lämnade mig och jag väntar fortfarande på att du ska komma in genom dörren... Saknar dig så jag går sönder!!!

En tanke,
En känsla,
Ett tomrum i mitt hjärta,
Jag sörjer dig med tårar,
Saknar dig med värme,
Minns dig med glädje,
Älskar dig med hela mitt hjärta,
Du lever för evigt i mitt minne,

Jag kommer aldrig att glömma dig älskade Mamma!

//M

... har jag hemma! Hela han är full med prickar men ändå så är han så duktig. Kliar inte och klagar heller inget. Det enda sätt jag egentligen märker att är sjuk, är att han är så kramig och gosig. Inte mig emot =) Ja, och prickarna förstås då..

Många av kopporna har torkat ut och jag tycker inte att det har tillkommit såå många under dagen. Förhoppningsvis ebbar det ut snart. Men så här ser det ut nu;

Imorgon är det jobb som gäller för mig och gudmor ska vara barnvakt. Jag har möte med jobbcoachen för första gången, annars hade jag nog vabbat. Känns sådär att jobba till åtta imorgonkväll och sen 10-17 på lördag när Oliver är sjuk...

Ska överraska honom imorgonbitti med att göra play-doh-lera så han har nåt att sysselsätta sig med hos gudmor och kusin. Min lilla kille älskar att "dega"! Kan nog bli en bagare av honom :)

Nu ska jag sätta mig hos gerbilerna en stund och få dom att sluta bitas! Det går bättre och bättre och jag har lyckats få upp en av dom ur buren *stolt*.

Lena och Nelli var här en stund igår och "tränade" med dom så nu vågar jag mer!

//M

Vaknade upp imorse till ett smatter på rutorna. Självklart att det skulle regna när Oliver skulle med dagis till Parken Zoo... Men det sägs; "det finns kläder för alla väder" och sonen fick regnstället på. Inga problem att få på kläder och komma iväg till dagis idag inte! På eftermiddagen ringer en fröken från dagis och säger att - "bara så du vet så har din son vattkoppor"....... Så det var bara att hämta hem prickisen. Själv skulle jobba kväll eftersom vi hade klubbkväll på jobbet idag så gudmor fick rycka in och vara barnvakt. Tur man har en sån, en fantastiskt sådan också, som t o m diskar åt en =) Love you!

Jobbade bara fyra timmar men är helt slut, kort men intensivt. Sängen ropar och jag är på väg dit.

Btw, en av gerbil-jävlarna ;) bet mig idag!!! Så nu vågar jag knappt stoppa ner handen i buren igen. Jag VET att jag ska vara ihärdig Lena men är så rädd att hon ska bita mig igen... Men jag SKA!

//M

Så... nu när jag fått distans till saker och ting är det helt ok att ha blivit uppsagd! Jag ville ju ändå därifrån men hade ju helst sett till att ha tagit klivet själv...

Nu ser jag det som att nånting annat väntar på mig och jag är redo för framtiden! Känner mig faktiskt piggare efter en helg på "landet" och har fått vila upp mig från stress och alla måsten. F och killarna åkte iväg tidigt i lördagsmorse på svensexa och jag tog Oliver och åkte till pappa utanför Stockholm. Åkte först till Kungsängen och gick på "Kungskalaset", nåt årligt jippo dom har där. Pappa skulle spela där och jag och Oliver roade oss med diverse saker. Åkte sen ut till pappa och bara var... Stort hus, stoor altan och stooor tomt precis mot skogen. Så skönt att bara sitta i solen och vila medans Oliver roade sig själv. Blir definitivt fler rekreationsresor dit =)

I många år i min barndom ville jag ha kanin, marsvin, hamstrar eller dylikt men kunde inte för att mamma var allergisk. Jag fick en kanin en gång efter MYCKET tjat... men efter tre dagar blev jag tvungen att lämna tillbaks den pga mamma. Har haft ett gäng med katter sen dess men det är så mycket mer jobb och en massa hår överallt plus att jag blev allergisk mot dom osv. Men intresset för "burdjur" har inte släppt och efter ett besök hos min fina väninna för några veckor sen, som har så söta gerbiler (ökenmöss) hemma började jag leka med tanken. Oliver fyller ju år snart och nåt minnesvärt kan han ju få. (Även om det egentligen är mer för min skull hehe) Sagt och gjort, nu är dom här, töserna;

 Sa till Oliver att jag hade en present till honom när han kom hem från dagis och visade honom buren med gerbisarna varpå ungen säger: "Dä inte present, var ä den nånstans, jag vill leka med den...!" Jaja, JAG gillade dom iallafall! 

//M

Att man i livet kan åka på en del tragiska och trista saker har jag ju fått erfara men att jag som plåster på såren även skulle bli av med jobbet hade jag nog inte räknat med... Ja, ni läste rätt! Igår fick jag sparken. Inte för att jag gjort nåt fel eller betett mig illa utan pga arbetsbrist. Ok, jag visste att det inte går så bra för oss och jag visste att en tjänst skulle bort men inte TVÅ! Så så var det med det. 

Efter sex år på samma jobb är det tydligen menat att jag ska göra något annat. Men vad? Vill ,och måste pga sonen, byta branch helt. Vill nog bli en kontorsråtta av nåt slag faktiskt. Vi får väl se, jag har ju 4 månaders uppsägningstid så inom den tiden borde (måste) jag hitta nåt annat. 

Det "lustiga" är att jag inte ens blev panikslagen när hon berättade för mig, jag som normalt hade fått dåndimpen. Jag kände mest; jaha...

Nu väntar jag bara på att nästa "grej" ska komma nerdimpandes som ett brev på posten. Jag menar allt går ju så bra i år *ironisk*.

Jag avskyr år 2011 och skulle vilja radera det från historien! Jag som alltid har trott att det finns en mening med allt har helt tappat tron kan jag erkänna.          Saker och ting händer av en orsak sägs det, men berätta då varför allt händer mig tack!

//M

Så där ja! Nu har orken och lusten kommit tillbaka för att skriva några (eller många) rader igen... Har mått rätt dåligt av förståeliga skäl men nu känns det som att jag har börjat leva igen fast utan mamma.

Vi hade hennes urnsättning den 18:e april och det var en jättefin dag med strålande sol. Det var inte så jobbigt som jag först trodde, det kändes mer befriande på nåt konstigt sätt. Och skönt att ha någonstan att gå. Åkte dit och planterade blommor dagen efter och jag satt och log för mig själv under tiden. Mamma skulle alltid påpeka eller "klaga" på att jag skulle göra si eller så osv när jag planterade nåt och det slutade alltid med att vi blev osams och hon tog saken i egna händer. Så det blev rätt liksom! Men nu för fösrsta gången var det jag som bestämde hur det skulle göras :) men hon satt nog och muttrade där uppe när hon såg mig!

En vecka senare fyllde jag år... 35 dessutom och vi hade pratat om att jag, F och Oliver skulle åka till Tallin och mamma skulle följa med! Nu ville jag inte. Ville inte fira mig alls men efter mycket tjat och påtryckningar bestämde jag mig till slut för att ha fest med alla vänner. OCH jag bestämde mig för att ha KUL, vilket jag verkligen hade. Nåja, inte dagen efter kanske... Tror jag var uppe ca 5-6 gånger den dagen och då endast för att krama toalettstolen :(

Var bakis i flera dagar........... Nog om det!

Anledningen till alla mina röntgentagningar och tester jag gjort orkar jag inte skriva om nu men kontentan av det hela är att jag är frisk.

Och nu är jag så trött så ögonen går i kors och jag får sitta och rätta allt jag skriver så jag tror att jag förflyttar mig till sängen! Go´natt!!!

//M