Idag har jag tänkt på dig hela dagen. När vi var små såg jag upp till dig fast du bara var ett år äldre. Men du var kille, du var påhittig, lite Emil-varning och såg ofta till att få oss i trubbel. Men du skyddade mig alltid. Såg till så jag inte var rädd eller gjorde illa mig. Som den gången, kommer du ihåg? Vi måste ha varit runt 6, 7, 8 år.. serien "Titta han flyger " gick på tv och alla tyckte att den var världsbäst. Vi också. Så bra att du tyckte vi skulle leka "han" i serien, "han" som kunde flyga. Det var vinter och mycket snö. Du tyckte att vi skulle klättra upp på farmor och farfars vebodtak och hoppa därifrån och samtidigt skrika:

- Titta jag flyger!!!

- Nä, jag törs inte, sa jag.

- Men det är klart att jag hoppar först och kollar så det är ok, så att du inte gör illa dig, sa du då.

- Ok då, svarade jag.

Det blev bara ett hopp den gången... Du landade på en sten och bröt armen...

- Där ser du! Nu behövde ju inte du göra illa dig, sa du.

Jag tyckte att du var min hjälte! Och kallade dig det fler gånger efter det.

Vi var nära när vi var små du och jag.. Olika delar av staden, familjeförhållanden och tillfälligheter gjorde att vi inte sågs så ofta och vi kom isär. Vi gick på samma gymnasieskola och tog studenten samtidigt och åkte samma bil, din brors cadillac, hem. Då tyckte jag att det var hemskt att behöva dela "min" stora viktiga dag med dig. Nu kommer jag alltid att vara glad att jag fick dela den med dig min kära kusin.

Du flyttade långt norrut och vi sågs i princip aldrig. Nån enstaka gång när du var hemma och hälsade på. Vi bestämde att när sommaren kommer så skulle vi gå ut och ta en öl du och jag och prata om allt och inget.

Vi sågs aldrig mer....

Du kom hem den sommaren, firade din 30-årsdag här hemma. Tre veckor senare gick du och la dig på kvällen för att aldrig mera vakna...............................

Idag är det exakt 5 år sedan men det känns som igår, men samtidigt längre sedan. Livet är så jävla orättvist! Saknar dig Tobias och undrar vem du skulle vara idag..  Vi ses!

&hl=sv_SE&fs=1&">&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="500" height="304">

Trodde att den här dagen skulle bli en låååång dag att genomlida, men otroligt nog gick den förvånansvärt fort! Att stå ensam på jobbet till åtta en fredagskväll kan vara så segt. Det måste vara tanken på att jag snart snart snart har semester..

Ska bara ta mig genom helgen först.

Nu har vi lite smått ändrat våra semesterplaner och sitter nu som tokar och kollar in sistaminuten-resor. Konstigt nog går inte datum och priser ihop med våra önskemål. När priset är det rätta är datumet fel och tvärtom. Hur svårt ska det vara?!?